You don't know what you doin' with me...
Jag sparar alltid dina sms som Du skickar till mig, på kvällen när jag ligger i sängen och är svintrött så dyker Du upp i mina tankar. Jag rör vid min mobiltelefon och bläddrar fram dina sms som egentligen oftast ligger längst uppe på min sms-lista. Jag läser exakt varenda en, ibland kan det vara upp till 200 st, ändå så gör jag det och skrattar/smilar lika mycket varje gång. Jag vet inte vad du har gjort med mig... Du har förstört mig. Du har blivit en drog för mig. Och jag är rädd för den drogen. Jag är för feg för att hamna i samma drog igen, jag klarar inte av det. Jag är en person som är svag men samtidigt så jävla stark för kärlek. Men jag är fortfarnade rädd för det och vet inte vad jag ska ta mig till och hur. Det är svårt, det känns som om jag har hamnat i den situationen IGEN.. Att jag ska klistra mig fast vid mobiltelefonen, titta hela tiden om jag fått sms från Dig och att jag inte kommer sluta tänka på Dig. Varför? Varför ska det vara så jobbigt? Varför kan inte Du bli min? Vi känner varandra så pass bra. Du mig & jag Dig. Du säger ord som får mig att tänka - "ljuger han för mig?" "Vill han irritera mig?" Ja, isåfall är Du jävligt duktig på det måste jag säga. En till grej som gör mig förvirrad och sliten är... Om jag bestämmer mig för att sluta prata med Dig så att jag inte fastnar vid dig ännu mera är att om jag sårar Dig. Jag vill inte det. Jag är inte ute efter att såra någon, det tycker jag inte om. Jag vet att Du kommer bli sårad, det är jag helt säker på. Och att jag inte skulle ha en förklaring till varför jag inte vill prata mer med Dig. Bara av att se Dig värms jag. Fast egentligen vill jag frysa, jag vill inte ha dig. För jag vet att i slutändan så kommer Du, ja, just Du att såra mig. Jag känner på mig, NEJ! jag vet det så jävla mycket.
Håll mig hårt eller släpp mig HELT.
I'm not fall in love...
vad var det som fick mig att.... fastna för dig? vad är det som får mig att tänka på
dig varje minut, vad du gör, vart du är, vem du messar med? detta får mig att bli
psykiskt sjuk på något sätt. du är absolut inte den perfekta killen, kan jag tala om.
men någonting måste du ha lyckats med att dra mig till dig. är det din charm? din
personlighet? din längd? ditt utseende? ärligt talat, jag vet inte. när jag hör ditt namn
bultar mitt hjärta, när jag vet att du är i närheten av mig även fast jag inte ser dig bultar
mitt hjärta, när jag ser dig framför mig bultar mitt hjärta till max. om jag står och pratar
med dig så är det inte dig jag tittar på utan jag tänker på vad det är som faktiskt får mig
att tycka om dig. Inte bli kär, utan tycka om dig.
när du sätter din kind mot min kind, håller om mig och ger mig en kram utan att släppa taget
om mig på flera sekunder får mig att sväva på moln.
-
Om man tänker på en person väldigt mycket, vad kan det betyda? .....
'citat
henne och hon kommer vakna upp bredvid killen som redan visste det...''
BOYS ARE TOYS...
du är så sexig. Du kan få en kille att falla på sina knän, du kan få en kille
att bli dum, du kan få en kille att dö med dina blickar, dina blickar dödar mig.
du ringde mig varje dag, många samtal per dag och om jag inte svarade blev du
orolig, du messade direkt och undrade om jag var sur. du brydde dig om mig,
du kämpade för att inte göra mig ledsen, sur eller arg. och blev jag det så gjorde
du allt för att jag skulle bli glad igen och ge dig en puss som gjorde dig alldeles
varm och röd om kinderna. jag minns dina kramar, inga vanliga kramar utan kramar
som fick mig att bli kolvarm mitt i vintern.. du gnuggade ditt ansikte mot min hals och kysste
där, jag fick gåshud. du var så rädd om mig, du ville lixom veta vart jag var hela tiden, vad
jag gjorde om dagarna, hur jag mådde. du blev helt hysterisk om vi inte träffades på några
dagar, och när du väl träffade mig så sprang du till mig och det första jag fångade av vinden
var din underbara lukt, din lukt som fick mig knäsvag och gav mig en kram och bar upp mig
som om jag vore en prinsessa. du var en såndär kille som ville se sin tjej helt naturell,
oplattat hår, inget smink och vanliga kläder. allt dethär som du gjorde och sa till mig,
säger du idag till en annan tjej. Älskade du verkligen mig så mycket som du alltid sa till mig?
Jag är inte sur för det eller något annat för I don't care längre, men nu inser man att alla killar
är likadana, jag som räknade dig unik, men icke sa nicke.
"Boys are toys", detta citat stämmer verkligen in till alla killar!
det går inte, det går inte...
You Know Who You Are...
Men nu? Nu har allting förändrats och det är inte som förut,
du är där och jag någon annanstans.. Helt kapaff sådär.
Vi har bråkat ett X antal gånger och löst allt igen, ingen har
kunnat stå framför vår kärlek för varandra. Min kärlek för dig
var otrolig, helt galet alltså. Och jag älskar dig fortfarande,
det måste du veta!!! Men vad ska man göra? vi har splittrats
vilket jag tycker är så synd. Menmen.. vad säger man? ödet?
ah, nåt sånt iallafall. Jag vill bara att du ska komma ihåg en viktig
grej; Även fast du har varit taskig mot mig (jag ska inte sitta och snacka
att jag har varit en ängel) så kommer jag alltid att älska dig (och om jag
säger något annat så ljuger jag bara (;) för vi har gått igenom vårrt & torrt.
Det vi gått igenom är inte lite, det är dagar, veckor, månader och år!
SYSTER
Vad vill du mig? Vad vill du mitt liv? Vi hade det bäst innan,
och nu? Skit. Men nu struntar jag i allt, jag bryr mig inte längre.
Efter att allt som varit emellan oss och du gjort allt till sist, eller
jag märkte det till sist så har jag märkt en sak. Att ingen är värd
mig, ingen! Utom min pappa, mamma, storasyster, storebror, storasyster
och lillebror! Ingen, ingen, ingen annan! Hur mycket jag än kanske
älskar en vän eller liknande så kommer han/hon inte betyda så mycket
för mig. Ja, det är en självklarhet tänker ni säkert men för mig var det
inte så. Jag fattade dig som min SYSTER, som min syster som min mamma
bärt i 9 månader. Som sagt, jag bryr mig inte längre. Det finns absolut ingen-
ting som rör mig i ryggen längre!
Igen. Ni betyder mest: Nael, Anna, Roula, Roy, Rima & Robert!
Jag kan inte förklara med ord hur mycket jag älskar er!
YOU'R NOT ON MY MIND EVENMORE...
Jag har aldrig i mitt liv varit falsk mot någon, förns idag, eller alltså
den senaste perioden. Eller jag vet inte om jag verkligen ska kalla det
för "falsk" eller hämnd? Okej, nu låter det som om jag är världens taskigaste
människa, men nej! Så är det absolut inte.
Vi var jättebra vänner, jag såg upp till henne jättemycket. Hon var en god,
nej GRYM lyssnare. Hon orkade verkligen lyssna på allt man hade att säga.
Jag vill inte rabbla upp en massa fina sidor av henne, för hon hade massor faktiskt,
men.. Med det man tillslut började märka så försvann allt det "braiga" man tyckte om henne.
Jo, hon var falsk. Hon är falsk.
Ni kanske inte bryr er om någon falsk människa, ni kanske kan X:a personen på en gång.
Men för mig var det inte så. Jag hade svårt att göra det i hela början. Jag lurade mig själv
hela tiden och sa "Nejnej, Beckis. Hon e inte falsk, du tror bara så."
Hon "fångade" mig med allt det "braiga", hon lurade mig.
Hon tjallade allt jag berättade för henne. Eller iallafall allt det som jag verkligen inte ville få ut,
utom till henne. Ärligt, det var många som berättade för mig och sa att denna flicka är ingen
bra, hon är falsk, hon är tjallare si och så. Jag ignorerade alla och skrek på de och sa
"NEJ! Hon ä bäst!"
Och nu.. Ja, nu insåg jag verkligen att de hade rätt. Jag bara önskar att jag lyssnat på de
tidigare. Ni förstår vilken typ jag menar, va? En sådan som lyssnar på alla dina bekymmer,
en sådan som får ut allt inom dig utan att du märker,
en sådan som får dig att bli en skitsnackare även fast du inte är det, en sådan som går ut
med dig när hon inte har något att göra, en sådan som "älskar dig" genom ett par "lurande"
hjärtan, typ via SMS, Facebook o.s.v.
Nu tänker jag istället "Tur att detta hände mig i en så ung ålder, för nu.. ja, nu vet jag, nu aktar
jag mig för alla människor, nu ska jag inte bli "lurad" så snabbt,
nu ska jag vara mer försiktig när det gäller privata saker."
Idag är jag normalt vän med henne, typ som hej och hejdå. Ah, ni vet när man bara typ hälsar
på personen osen ingenting mer. Det känns mycket bättre sådär för mig. Jag vet nu lixom i
vilket skåp jag har henne.
Du är den sista i världen som borde leva.
Tänk om...
jag skulle skydda dig med mina vingar.
Tänk om jag vore ett täcke,
jag skulle värma dig om natten.
Tänk om jag vore din dagbok,
jag skulle veta dina innersta tankar.
Men tänk om jag vore mig själv,
så att jag skulle kunna bli älskad
av dig.
Monarkin i Sverige
Så... Vad tycker jag om att vi har monarki i Sverige?
Personligen så har jag ingenting emot monarkin förutom att pengarna rullar in till de
men fortfarande så stör jag mig inte särskilt mycket. Tillskillnad från andra människor,
de är jättesura för att det finns en monarki i Sverige. "BARA DEMOKRATI", säger de.
Eller typ så, haha. Nej, men jag tycker på ett visst sätt att Riksdagen har nog inte tillräckligt
med tid för att åka runt till olika länder och presentera Sverige, bl.a.
Riksdagen har ju massa annat att ta hand om och göra. T.ex. se till så att vi som är bosatta
i Sverige har det bra, går på möten ang. olika sakfrågor, o.s.v. o.s.v.
Jag har inte speciellt starka åsikter om monarkin så det är typ det jag har att säga.
- Ha kvar monarkin i Sverige, helt enkelt. Ok, jag vet att en rätt stor summa går till Kungahuset
som istället kan läggas på välfärden men så är det, hittills. Det är liksom som en tradition att
ha monarki i Sverige. Och sen så är det faktiskt lite kul att vi har BÅDE monarki och
demokrati vilket absolut inte många länder har, (kanske inga tillochmed).
Sveriges nuvarande Kung, Carl XVI Gustaf, tillträdde tronen den 15 september
1973 och är nr 74 i ordningen. 
Drottning Silvia
Men att en så stor summa går till bara Daniel & Victorias
bröllop, gillade jag inte så mycket. Men det var verkligen
ett jätte flott bröllop och lyckat. Så jag hoppas ändå på
att de lever lyckliga! 
Å så har vi snyggingen, Carl Philip. 
Och sist men inte minst, min favorit. Prinsessan Madeleine.
Hur snygg får man vara, egentligen?
<3
Jag vill inte sätta världen i brand
Bara tända en liten låga i ditt hjärta
Jag vill inte släppa din hand
För att det skulle ge mig smärta
Jag vill inte hålla dig för hårt
Men inte heller låta dig gå
Det skulle vara alldeles för svårt
Eftersom jag älskar dig så.
I'm just the girl I was born to be!
man lär sig av sina misstag och man måste våga chansa.
våga visa känslor och säg vad du tycker, innan det är försent.
och folk ser dig som nått du inte är.
Var ärlig, för sanningen kommer ändå alltid fram tillslut.
Skit i vad folk tycker, så länge du själv vet vem du är!
FLIRT
1. Vi kom av Titanic först. Iallafall skulle vi och våra barn det, enligt alla regler....
2. Vi kan skrämma manliga chefer med mystiska gynekologiska problemursäkter.
3. Taxibilar stannar för oss.
4. Vi ser inte ut som grodor i en mixer när vi dansar....
5. Vi behöver inte fjärta för att roa oss själva.
6. Om vi glömmer att raka oss, är det ingen som behöver få veta.
7. Vi kan gratulera vår kollega utan att någonsin röra hennes rumpa.
8. Vi behöver aldrig gräva i fickorna för att försäkra oss om att "allt" är kvar...
9. Vi har förmågan att kunna klä oss själva.
10. Vi kan prata med det motsatta könet utan att vara tvungna att föreställa oss dem nakna.
11. Om vi gifter oss med någon som är 20 år yngre, så är vi iallafall
medvetna om att vi uppfattas som idioter.
12. Vi kommer aldrig att ångra att ha tagit hål i öronen.
13. Det är stunder då choklad verkligen kan lösa alla ens problem.
14. Vi kan fälla kommentarer om hur otroligt dumma män är utan problem
i deras närvaro - för de lyssnar ju ändå inte.
Om ni kommer på fler saker så skriv de GÄRNA :)
-
Misshandlad av mina egna känslor,
Trakasserad av mina egna drömmar,
Varje Andetag stryper mej..
Tro inte
never
Cancer
R.I.P Antoanette ..
Du var verkligen en underbar person, du fick oss
alltid att skratta. Och varje gång du kom hit till
Stockholm så var det den roligaste och bästa veckan
för oss alla. Du är saknad och vi älskar dig så otroligt! =(
Vem var Antoanette?
Antoanette var en god, god vän till oss alla.
För många år sedan, när mormor och morfar
flyttade till Sverige med min mamma och hennes
syskon så kom de tillsammans med Antoanette.
De flyttade ner till Växsjö. Sen bodde de tillsammans
i Växsjö i många, många år tills mormor, morfar och
barnen flyttade upp till Stockholm. Sedan dess har vi
hållit kontakt via telefon och då & då kom hon hit
eller vi till henne. Har aldrig träffat på en skönare människa
än henne, jag lovar! Jag är så ledsen nu så det finns inte..
Men vad kan man göra?
Om jag kunde gråta mig fram tills hon kom tillbaka så skulle jag
gråta hela livet.. Jag kan fortfarande inte tro det, för någon vecka
så pratade jag och du i telefon och du skrek på mig för mami hade
berättat för dig att jag varit kaxig mot henne. Och jag bara skrattade
för du lät så rolig... Jag önskar det kunde hända idag, imorgon och
livet ut =(.. Varför finns det inget jävla botemedel mot cancer?
Varför? Varför? Varför?! Jag förstår inte... Man har kunnat skapa
alla möjliga tabletter mot sjukdomar, alla möjliga telefoner, bilar,
datorer, maskiner, ja allt möjligt. Varför inte det enda, viktiga botemedlet
mot cancer? Människor dör varje dag utav cancer. Det är hemskt..
Jag känner inte för att skriva mer om det därför avrundar jag inlägget
och visar ett par bilder istället..
Här är det en man som har fått lung-cancer. Stoppa rökningen!
En kvinna som fått bröst-cancer.. Shiett, vad läskigt det ser ut. 
Stöd mot bröst-cancer.
-
Vart är kärleken till människorna?
Livet är för kort för att hata, livet är för kort för
att man ska göra allt för pengar.
Älska era medmänniskor... Världen skulle vara
mycket bättre och livet skulle vara lättare ifall vi
hade mindre hat och mer kärlek. Love gives you
all that you need. Kärleken är det enda som för
med sig lycka, pengar kanske också gör det för vissa,
men kärlekens lycka är evig,
när pengarna tar slut så dör lyckan också.
