YOU'R NOT ON MY MIND EVENMORE...

Jag har aldrig i mitt liv varit falsk mot någon, förns idag, eller alltså
den senaste perioden. Eller jag vet inte om jag verkligen ska kalla det
för "falsk" eller hämnd? Okej, nu låter det som om jag är världens taskigaste
människa, men nej! Så är det absolut inte.
Vi var jättebra vänner, jag såg upp till henne jättemycket. Hon var en god,
nej GRYM lyssnare. Hon orkade verkligen lyssna på allt man hade att säga.
Jag vill inte rabbla upp en massa fina sidor av henne, för hon hade massor faktiskt,
men.. Med det man tillslut började märka så försvann allt det "braiga" man tyckte om henne.
Jo, hon var falskHon är falsk.
Ni kanske inte bryr er om någon falsk människa, ni kanske kan X:a personen på en gång.
Men för mig var det inte så. Jag hade svårt att göra det i hela början. Jag lurade mig själv
hela tiden och sa "Nejnej, Beckis. Hon e inte falsk, du tror bara så."
Hon "fångade" mig med allt det "braiga", hon lurade mig.
Hon tjallade allt jag berättade för henne. Eller iallafall allt det som jag verkligen inte ville få ut,
utom till henne. Ärligt, det var många som berättade för mig och sa att denna flicka är ingen
bra, hon är falsk, hon är tjallare si och så. Jag ignorerade alla och skrek på de och sa
"NEJ! Hon ä bäst!"
Och nu.. Ja, nu insåg jag verkligen att de hade rätt. Jag bara önskar att jag lyssnat på de
tidigare. Ni förstår vilken typ jag menar, va? En sådan som lyssnar på alla dina bekymmer,
en sådan som får ut allt inom dig utan att du märker,
en sådan som får dig att bli en skitsnackare även fast du inte är det, en sådan som går ut
med dig när hon inte har något att göra, en sådan som "älskar dig" genom ett par "lurande"
hjärtan, typ via SMS, Facebook o.s.v.
Nu tänker jag istället "Tur att detta hände mig i en så ung ålder, för nu.. ja, nu vet jag, nu aktar
jag mig för alla människor, nu ska jag inte bli "lurad" så snabbt,
nu ska jag vara mer försiktig när det gäller privata saker."
Idag är jag normalt vän med henne, typ som hej och hejdå. Ah, ni vet när man bara typ hälsar
på personen osen ingenting mer. Det känns mycket bättre sådär för mig. Jag vet nu lixom i
vilket skåp jag har henne.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0