securiitas

det var mitt fel. jag lägger all skuld på mig själv, absolut. för det var mitt fel! jag borde inte, verkligen inte. men som rubriken säger: min kärlek för dig gjorde mig blind, vilket jag än idag är... jag kan inte klara mig utan dig känns det som. om inte en underbar flicka som min syster fanns skulle jag aldrig veta vad jag skulle ta mig till. du har fått mig att äcklas, att vara på dåligt humör dag in och dag ut. det är inte rätt för så ska det inte vara. varför kom du in i mitt liv lika fort som du gick ur? varför talade du inte bara sanningen för mig? du vet själv att jag är världens mest go´hjärtade tjej som finns. jag skulle inte bli arg om sanningen, snarare tvärtom. jag skulle bli glad av att du berättat sanningen. jag har hela tiden frågor att ställa men jag vet att ingen har svaret därför lider jag istället. jag vill inte låta någon lida med mig det är därför jag inte ens frågar om svaret. JAG VILL INTE VETA HELLER. du gör mig så förbannad. Åh! men du förtjänar inte, inte ens ett hej... men samtidigt jo, för jag vill möta dina blickar med mina och krama om dig länge. det känns som om jag inte vet vad jag vill, för ena sekunden vill jag det och andra inte. jag är blind, jag är blind för verkligheten, vilket jag verkligen inte borde vara! men, från och med idag, efter det jag fick höra om dig ska jag vara starkare än någonsin! dessa ord fick mig att bli lika svag som stark, fast nej! när jag tänker efter så blev jag starkare för nu ska jag gå över dig, så som man går över en bro utan att tveka en enda sekund! ut ur mitt liv, jag vill klara mig ensam så som jag gjorde innan du ens existerade i mitt liv.

I was born without you in my life and I'm gonna die without you!