Magkänsla

Har ni någongång tänkt på det här med magkänsla, att man känner att något ska hända och ändå gör man inget åt saken för att man har för höga förhoppningar? Det har jag ofta iallafall. Många gånger känner jag något, och då väldigt starkt, att det kanske kommer att hända eller något liknande. Fastän jag vet att det kommer att skada mig eller såra mig så lever jag på förhoppningarna. Men varför gör jag det? Varför lär jag mig aldrig av mina misstag, utav andra misstag lär jag mig men inte just av detta? Vad kan detta bero på, tror ni? Kanske att det har med känslor att göra vilket gör det svårare att lära sig eller som sagt, så tar förhoppningarna över? Och när de gör det, för min del iallafall så blir det inte bra i slutändan kan jag lova. Då blir jag sur och sårad, endast jag! Återigen, det är mitt fel. Jag tillåter det, men det är fortfarande inte jag som styr mina känslor, jag följer bara de vilket jag vid det här läget borde lära mig att hantera!



ville bara få ut mig detta innan jag lägger mig för i duschen tänkte jag på det hela tiden och ville berätta det för er! :)

nu ska jag ligga i mamis säng och läsa lite ur min "härliga" bok. hehe.
puss o nattinatti Imorgon fredag, mina kära vänner! *glad*
BTW. Rita M och syrran sitter i vardagsrummet, taskigt att de inte har skola imorgon och jag ska upp 07:00-07-30 :( buhuuu

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0